vårt glittriga och glänsande röda blod

jag har inte ork med bloggen så ofta längre, jag är av med kamra sladden så nån gång kommer det ett gänd med fina bilder från dom bra dagar som varit,

jag har mina fina änglar, mina finafina vänner kan man oxå säga.
dom är bra och får mig att må bra.
men en bekant känsla börjar komma tillbaka.
jag känner att mina vänners skratt är det som håller mig vid liv men ej länge till .
en ångest växer inom mig för var dag och jag vet ej var jag ska ta vägen .
jag vill bara sitta på mitt rum och kedjeröka med musik och te hela dagarna . 
sitta och dröma mig bort i musiken , bort från verkligheten ,
jag vet inte om jag borde säga något,  men ingen min blogg ändå.
ångesten äter i mig.  jag vill inte mer nu .
jag sjunker neråt och jag har ingen kraft att stoppa det,
ingen kraft att hindra den från att sluka mig .


pus ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0